Libyen

Väst berättele

Till grund för Natos ödeläggelse av Libyen kan man se en berättelse lanserad från Arabförbundet, EU och kanske främst USA. En FN-publikation anger den 17/3 2011 att det pågår våldsamma attacker mot civila demonstranter. Khadaffi använder krigsflygplan, krigsfartyg, tanks och artilleri för att bekämpa massprotester från fredliga, civila demonstranter. Oppositionen i landet hävdade och blev trodd, att Khadaffi hade startat en våldtäktskampanj och delat ut Viagra till soldater. Sjukhus och ambulanser påstods attackerade. (Obama 28/3 2011)

Hillery Clinton, ledande förespråkare för anfall mot Libyen påstod 24/3 2011 att när det libyska folket försökte förverkliga sina demokratiska ambitioner möttes de av extremt våld från sin egen regering. Inom Västvärlden rapade journalist efter journalist upp lögnerna i tidningarna. I krig gäller det att få sina invånare med sig utan opposition.

På dessa som det senare visat sig vara grovt felaktig information krävde Säkerhetsrådet att nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda civila i Libyen. Det handlade om flygförbud för Khadaffis styrkor, men däremot inte något tillstånd att sätta in militär utifrån. Hur kan man tro att FN alltid håller sig till objektiv sanningen?

I själva verket handlade det om ett inbördeskrig. Beväpnade demonstranter överföll från början militärläger och kom över vapen, som de sedan använda mot polis och militärer. Vissa klaner, främst i östra Libyen, islamistiska extremistgrupper och lokala gangstergrupper utnyttjade tillfället och startade med stöd från bla UK, USA m fl ett brutalt och blodigt inbördeskrig mot Libyens legala regering, som hade full internationell rätt att försvara sig mot sådana attacker.

Det fanns realistiska förslag till en fredlig lösning av konflikten, som lagts fram av Afrikanska Unionen och andra. Men de sopades undan av Nato-sidan som endast ville se en krigisk utgång och strävade efter regimförändring. Kadaffi hade visat sig vara alldeles för självständig (Jan Nybondas på Jinge.se 1/6-17)