Palestina

Del III (1939 - 1947)

Ett kolonialt projekt som det sionistiska behöver stöd från centrum och under denna period växlade det från London till Washington, som nu var det framväxande imperialistiska centrum. Sionisterna lyckades aktivera judarna i USA. Över 600 amerikanska judar antog ett stöd ”Biltmoreprogrammet”, som antogs 11 maj, 1942 med krav att Judiska Byrån skulle få lagstadgad kontroll över invandringen till Palestina och förses med nödvändig auktoritet att bygga upp landet. Sionisternas politiska medel var diplomati, illegal invandring till Palestina samt militär kontroll av våldet i Palestina. Målet var nu öppet en Judisk stat. Programmet lyckades få stöd av president Truman 1945. Sionisternas militära styrka ökade starkt under andra världskriget. Judisk militärindustri producerade så tidigt som 1939 granatkastare med bomber. På grund av sin militära styrka övervägde sionisterna att förklara sig självständiga efter andra världskriget. En militärplan (Aleph) drogs upp i februari 1945 som skulle krossa motståndet emot judiskt övertagande.

Det arabiska motståndet.

Arabligan inledde i december 1945 en bojkott av sionistiska varor. I maj 1946 förpliktigade sig de arabiska statsöverhuvudena att bevara Palestinas arabiska status. I september 1946 föreslog arabiska delegater i London en palestinsk stat med palestinskt medborgarskap – ej arabiskt – för alla. Kvalifikationer skulle vara 10 års vistelse i Palestina. President Truman tog starkt avstånd och stödde i oktober 1946 en judisk stat. Stödet var betydelsefullt och ansvarigt för den kedja av händelser som ledde till Mandatets blodiga upplösning.

Uppdelning av Palestina

Palestina bestod av 16 distrikt och i endast ett av dem var det judisk majoritet. Nio distrikt skulle helt tillfalla judarna och endast tre araberna. Judarna som ägde 7 % av området skulle erhålla 75 % av den totala arean. Kontrollen över Jordanflodens livsviktiga vattenkällor skulle förloras och all kontakt med havet skulle ske genom en trång korridor, kontrollerad av judarna. Sionisterna hade nu fått grönt ljus. Britterna fick klart för sig att de inte kunde avväpna den underjordiska armén Hagana. Deras finansiella beroende av USA kunde också förloras I maj 1947 drog sionisterna upp en ny militär plan (Plan Bet). Den utarbetades för att ta hänsyn till den ökande oron i arabiska länderna och den nya situation som britternas referens till FN utgjorde. Dess mål var att säkra genomförandet av sionisternas Trumanunderstödda plan i det fall att palestinierna fick hjälp från de arabiska grannländerna.